Det har bara gått två dagar men jag känner ändå att jag saknar min lilla gubbe som är i skravel. så otroligt sjukt att bara någon dag känns så längre. Sen den jobbigaste delen är väl då man är myssugen och har ingen att mysa med. Hunn & katterna är i stugan, mamsen är utomlands och det känns väl lite fel att mysa med systern min så jag bli forever alone sen också när man ska gå å lägg sig på kvällen å det är allderles kallt i sängen som plus känns för stor för lilla mig när jag är van vid att ligga å trängas och bråka om täcket med min kära.


kan nästan inte sluta skratt åt den här bilden, som egentligen är menat som en romantisk kärleksbild i solskenet med min pojk (som jag sen hade tänkt lägga ut och besrkiva min kärlek till)  men de känns som att romantiken är över när min näsa är begravd i hans näsa och mitt ansikte ser ut som ett gorillaface, då funkar det inte längre men jag kan skriva att jag älskar honom ändå oavsett hur det kan se ut!