I'm forever keeping my angel close
Må då säg att det inte precis var lättare att säga hejdå andra gången, nu har gubben just begett sig iväg och sitter nu på bussen på väg långt långt bort. Själv sitter jag kvar i mitt rum som helt plötsligt sådär blev helt tomt, det är då tur iallafall att han inte kommer vara borta lika länge som sist, nu blir det bara tre veckor innan han kommer tillbaka igen så det känns mycket skönt, även fast tre veckor kommer enbart att falla bort så känns det riktigt långt bort men det är bara att köra på ändå.
Så vad ha man gjort i helgen?, jo i helgen har man bara tagit vara på tiden och umgåts med min älskade Ludvig. I fredags han precis vakna, så ringt telefon och det var jobbet som ville att jag skulle jobba från tre till nio på kvälln, ja tänkte ju att jag inte hade något bättre för mig så jag tänkte varför inte, helt plötsligt en timma efteråt knackades det på dörren. När jag komme ut till hallen stod han där, min fina älskling. Jag som aldrig i hela mitt liv fått glädjetårar, helt plötsligt börja ögona mina läcka av glädje och jag upp i famnen på pojken min. Lyckan i den sekunden och chocken av att se han där helt oväntat, ojoj, det gjorde han bra! Det enda som kan vara är att det är ju synd att man har hund med tanke på deras beteende på visa människor, kan säga att Rexa avslöjande honom litegran, eftersom hon blir glad på ett annat sätt på familjemedlemmar än på vänner eller främlingar, men inte hade jag någon aning i världen ändå på vem som skulle stå i min hall, så något överaskade blev man!
Så hela fredagen eller tja, hade ju lyckas ta på mig jobb som jag berättade tidigare, otur nanting. så från ett till tre låg jag och myste med pojken min, tills det blev dags för jobb vill då lova att det var dom längsta 6 timmarna i mitt liv, tro aldrig tiden kunde gå sekigare, som tur så tog dom äntligen slut och jag kunde fara hem och gosa ner mig i pojkens famn, det vart inte så mycket annat vi han med den dagen.
På lördag, jag hade ju lagt ut på facebook att pojken min var hemma, så telefonen ringt, bilar och människor var förbi, alla ville hinna med att träffa hjärtat mitt, vilken jag kan förstå, så det första som vi gjord på lördag morgon var att vänta in Viktor och Julia, dröjde inte länge så komme Mattias förbi en sväng också, så ut på byn en sväng, käkade pizza gjord vi också sen hade jag lovat bort mig till ännu mer jobb, oturen där, dock hade jag turen att bara behöva jobba från halv sex till nio på kvälln, så det var ganska lungt ändå, då fick ju pojken fara och göra saker som han ville göra. På lördag kvälln drog vi in till staden, träffade pojken mins föräldrar, pontus, joel mfl. innan sängen kallade,
Söndagen vart ganska lugn faktiskt, eller hela pojkens släckt var förbi och åt middag och fikade, även elin komme förbi för att säga hallå till pojken som kommit hem, sen drog vi över till fredrik en sväng innan sängen kallade ännu en vända. Idag har vi inte hunnit med så mycket annat än att packa ihop och dra oss till bjurholm. Käkat litegrann, kikat på film och gosat så mycket vi bara kan dom sista timmarna. Nu är man hemma helt själv, jag saknar honom redan och har redan börjat räkna dagarna tills han kommer tillbaka igen.. nu ska jag inte skriva så mycket mer, inser hur sinnesjukt långt detta inlägg vart!
Puss min fina älskling, ses om tre veckor, jag räknar dagarna!
Kommentarer
Trackback
